Allmänt om Höftledsluxation

Höftledsluxation hos barn betyder att barnet föds med instabil höftled, vilket innebär att ledkulan i höftleden inte ligger stabilt mot ledskålen i bäckenet, och därmed kan glida ur ledpannan. Detta leder till att lårbenet vilar mot utsidan av bäckenbenet och efterhand allt mer glider upp mot höftbenet. I Sverige föds årligen 500 - 1000 barn med instabila höftleder.

Spädbarns skelett är mjuka och formbara men hårdnar med tiden, vilket gör behandling svårare. Hos de flesta barn som föds med instabila höftleder försvinner höftledsinstabiliteten av sig själv utan behandling under 1:a levnadsmånaden och höftlederna utvecklas då oftast helt normalt utan behandling. Hos 100 - 200 barn per år i Sverige sker dock inte detta. Behandlas inte dessa barn för sin höftledsinstabilitet redan som nyfödda kommer ledkulan att glida ur ledskålen och stanna i detta felaktiga läge. Detta tillstånd går under flera olika namn som "höftledsdysplasi", "höftledsluxation” och ”kongenital höfthälta”. Om höftfelet upptäcks först när barnet är äldre än 1 år, är åkomman svår att behandla och kan leda till bestående höftledsbesvär. En luxerad höft ger i vuxen ålder benförkortning, rörelseinskränkning, sämre styrka i benet och risk för förtidig artros, med smärta och i förlängningen behov av höftprotesoperation.

Vi vet att det finns:
• Starka ärftliga faktorer - barn till föräldrar som haft höftledsluxation löper betydligt större risk att drabbas
• Sätesläge ökar risken för höftledsluxation, och står för cirka en tredjedel av fallen.
• Könsbundna faktorer - mer än 80 procent av alla luxationer påträffas hos flickor

En av orsakerna till att höftlederna hos barn kan vara instabila beror på att mamman under slutet av graviditeten överproducerar det kvinnliga könshormonet Östrogen. När det produceras mer Östrogen ökar också känsligheten för hormonet Relaxin, som har till funktion att öka rörligheten för lederna i bäckenet, så att framfödandet av barnet skall kunna ske lättare och säkrare. Barnet utsätts för samma hormoner som mamman under graviditeten, och hos framförallt flickor ger det en större risk att födas med överrörliga höftleder.

Hålls höfterna abducerade post partum, till exempel om barnet bärs i sele som håller isär höfterna, förekommer det i vuxen ålder färre luxationer. I kulturer där benen hålls ihop är sena luxationer vanligare.

I vetenskapliga studier bland annat från Sverige redan på 1950-talet kunde man visa att höftlederna kommer att utvecklas normalt hos nästan alla barn som föds med instabila höftleder om behandlingen påbörjas tidigt. Därför började en svensk barnläkare - Kurt Palmén - 1952 att propagera för att barnläkarna på förlossningsklinikerna skulle undersöka höftlederna hos alla nyfödda barn. Detta görs sedan många år i hela landet och har lett till att höftfel numera upptäcks hos de flesta barn redan på förlossningskliniken.

Ortopedläkaren Sophus von Rosen, som var verksam i Malmö, konstruerade på 1950-talet den ”skena” som bär hans namn och som används i hela landet vid behandling av nyfödda barn med instabila höftleder. Sophus kontaktade Isakssons Gummifabrik 1956 gällande tillverkning av skenan, och 1975 tog Sophus och Isakssons tillsammans fram en standard för skenan - sedan dess har all tillverkning, utveckling och försäljning av von Rosen-skenan utgått från Isakssons fabrik i Båstad. Flera studier från både Sverige och andra länder har visat att om denna skena används på rätt sätt och behandlingen påbörjas redan under första levnadsveckan får nästan alla barn helt normala höftleder.

Behandlingstiden varierar i princip mellan sex till tolv veckor beroende på graden av instabilitet/luxerbarhet, typ av behandlingsprogram och lokala preferenser.

AdobeStock112159661

Termer

  • Abduktion - Rörelse bort från kroppens mittlinje. Motsats; Adduktion
  • Artros - Beteckning på brosksjukdom i lederna 
  • Barlows test - diagnostiskt test för att upptäcka höftledsluxation hos nyfödda
  • CDH - Congenital Dislocation of the Hip, Kongenital Höftledsluxation
  • DDH - Developmental Dysplasia of the Hip, Höftledsdysplasi
  • Dysplasi - Underutvecklad
  • Flexion - böjning. Motsats; Extension
  • Höftledsdysplasi - innebär att höftens ledpanna inte är så djup som den bör vara
  • Höftledsinstabilitet - höftleden har korrekt position men kan provoceras ur läge vid undersökning
  • Höftledsluxation - höftledskulan har inte kontakt med ledytan i höftleden 
  • Kongenital - medfödd
  • NIH - Neonatal instability of the hip, används för att beskriva att detta tillstånd gäller för de första levnadsmånaderna
  • Ortolanis test - Ett diagnostiskt tecken vid medfödd höftledsluxation. Om båda höfterna böjs till 90º och därefter abduceras utåt mot underlaget med patienten liggande på rygg uppstår en hörbar och kännbar knäpp i höftleden om den ligger luxerad bakåt
  • Ortos -  används för att staga upp extremiteter eller bål vid felställningar och svaghet
  • Palméns test - diagnostiskt test för att upptäcka höftledsluxation hos nyfödda
  • Post Partum - Efter förlossningen
  • Subluxation - höftledskulan har delvis kontakt med ledytan i höftleden
  • Sätesläge - När barnet ligger med stjärten nedåt innan födseln och/eller föds med stjärten först. Även känt som "Sätesbjudning"

Länk till Svensk Ortopedisk Förenings "Ben Hur", en samling av begrepp som används inom ortopedi